Det handlar om mänskliga rättigheter!
Våldsutsatta kvinnor och barn får inte den hjälp de behöver, enligt en granskning av 80 kommuner som Socialstyrelsen gjort tillsammans med Länsstyrelserna. Insatserna varierar mellan landets kommuner. Stödet till våldsutsatta kvinnor lämpas ofta över från kommun till ideella jourer - som i sin tur hjälper dem de tycker sig kunna och vilja hjälpa. Detta trots att den svenska socialtjänstlagen är tydlig; det är socialnämndens uppgift att se till att kvinnor och barn utsatta för våld får hjälp, stöd och skydd så att de kan förändra sin situation.
När nu de ideella krafterna inte bara är ett komplement utan kanske det enda alternativet innebär detta att de mänskliga rättigheterna åsidosätts. Alla som vistas i Sverige har nämligen rätt att få stöd och skydd om de utsätts för brott. Det är en mänsklig rättighet, som inte kan uppfyllas fullt ut av ideella krafter.
Det är en mänsklig rättighet att få hjälp, stöd och skydd om du utsätts för brott. Detta enligts FN:s deklaration om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk, från 1985.
Denna rättighet ska gälla alla som drabbats eller bevittnat ett brott, det vill säga utan åtskillnad, ”såsom ras, hudfärg, kön, ålder, språk, religion, nationalitet, politiska åsikter, kulturbetingad tro eller sedvänjor, egendom, härkomst eller familjeställning, etniskt eller socialt ursprung eller handikapp”.
År 2006 kritiserade FN i en rapport Sverige för att alla kvinnor utsatta för våld inte behandlas lika. Kvinnor som är prostituerade, kvinnor som söker asyl, som har samiskt ursprung eller lever gömda i Sverige har svårt att få stöd och skydd, enligt rapporten (Implementation of Assembly resolution 60/125, 2006: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences).
I verkligheten får alltså inte de allra mest utsatta kvinnorna hjälp i Sverige. De kvinnor som får hjälp är de som uppfyller de kriterier den ideella jouren på orten ställer på de hjälpsökande. Våldsutsatta kvinnor med missbruk, handikapp, tonårssöner, husdjur etc. kan ofta inte erbjudas ett skyddat boende. Detta faller utanför ramen av vad en ideell jour normalt kan hantera.
Det finns alltså rättigheter och lagar som talar om att alla brottsdrabbade ska få hjälp, stöd och skydd. Men i praktiken är det de ideella jourerna som bestämmer vilka som ska få hjälp. Kraven för att vara verksam i en jour är ofta att man bedöms vara lämplig och har genomgått en utbildning i form av studiecirkel. Kraven för att bedriva en brottsoffer- eller kvinnojour är inte stort annorlunda än för vilken förening som helst. En del jourer består av fantastiska människor, eldsjälar med erfarenhet, personlig mognad och gedigen utbildning. Andra jourer består snarare av ett nätverk personer som genom jouren får en meningsfull sysselsättning. Kort sagt, kvaliteten skiftar.
Detta får konsekvenser för den som föreningen är till för – den brottsdrabbade. Den som utsatts för brott måste alltså vara fri från problem som inte jouren kan hantera för att få hjälp. Är den utsatta ”lämplig” som hjälpsökande innebär det inte automatiskt adekvat hjälp – hjälpinsatsens kvalitet finns det inga garantier för. Så borde det inte vara menar Stiftelsen Tryggare Sverige som bildades 2008 just för att stärka rättigheterna för alla brottsdrabbade i praktiken.
Enligt vår mening bör samhällets stöd till brottsdrabbade utgå ifrån de utsattas behov och rättigheter. Det är bra att jourerna finns och de behövs, men de kan inte utgöra stommen i samhällets insatser. Alla drabbade, kvinnor, barn - men även andra grupper som inte fått lika stort gehör för den utsatthet och de behov de har - bör erbjudas stöd, hjälp och skydd. Precis som FN:s så kallade Brottsofferdeklaration stadgar.
Det är dags att inrätta en särskild funktion i varje kommun – en lots eller en coach som vägleder den drabbade oavsett kön, ras, ursprung etc. genom den kris ett brott innebär. Jourerna kan vara en resurs i sammanhanget, bland flera instanser. En man som blivit utsatt för hatbrott, en familj som bevittnat ett brott av organiserade gäng måste också kunna erbjudas skyddad bostad. Även om det inte finns en ideell organisation enkom för detta ändamål. Likaså bör en våldsutsatt kvinna med hundar eller missbruksproblematik kunna få skydd, även om det är besvärligare att hantera.
Mänskliga rättigheter är inte en fråga som samhället, utan vidare, kan överlåta på ideella krafter. Det handlar inte om välgörenhet från ideella sektorn. Det handlar om samhällets ansvar. Det är dags att alla brottsdrabbade ges verktyg att kräva sina rättigheter. Alla brottsdrabbade måste få den hjälp de behöver.
Ninna Mörner
Stiftelsen Tryggare Sverige