Recension av boken Vanmakt
Under Almedalsveckan presenterade Stiftelsen Tryggare Sverige en ny bok om situationen för brottsdrabbade i Sverige. Boken heter "Vanmakt. Om brottsutredningar och de drabbades utsatthet" (Jure förlag). Boken, som skrivits av journalisten Matilda Rangborg, har redan rönt mycket uppmärksamhet. Så här skriver en person som läst boken:
Hej!
Har läst er bok "Vanmakt" färdigt nu. Jag blev mycket imponerad av boken. Av dess upplägg, innehåll, språk och ton. Att den så tydligt visar på bristerna i rättssystemet, på alla dess nivåer med så enkla medel. Den enda kritik jag har är att den inte har filmats också!
Det är genialt att låta alla dessa "professionella" aktörer inom rättssystemet uttala sig i relief mot beskrivningar av de utredningar som rörde "Anders" och "Karin". Genom detta upplägg behövs inga pekfingrar eller brösttoner om att "något är ruttet i den svenska staten". Alla dessa poliser, åklagare, ministrar m.fl. ni intervjuat sköter det utmärkt själva och blir sina egna narrar i ett gigantiskt gyckelspel.
Att boken dessutom är liten till sitt omfång, lättläst och billig gör att den kan nå ut till en större läsekrets än vad litteratur om juridik vanligen gör. Bokens kritiska budskap är svår att gömma undan. Den kan bli den där lilla tuvan som välter ett stort lass. Märkligare saker än så har hänt i världen.
Trots bokens allvarliga ämne kunde jag inte låta bli att skratta högt ibland över tokigheterna som boken tar upp. Hur polisen tom lyckas blanda ihop gärningsmannens namn med både namnet på Karins pappa samt väninna! Ibland undrade jag om jag läste en pjäs av Dario Fo när han varit som allra mest inspirerad.
Som litteraturvetare fick jag vällustrysningar av formuleringen "Hennes ord kommer som duggregn”. Bättre kan det inte sägas! Vår nuvarande justitieminister har ett sätt att argumentera på som är mer än vällovligt luftigt (och irriterande). Som en maschmallow; bara luft och ingen substans. (Ibland undrar jag om man vrider upp minister Ask på morgonen och låser in henne i ett skåp på natten. Hon påminner om en rollfigur i filmen Fruarna i Stepford.)
Hoppas boken kommer att ingå som obligatorisk kurslitteratur på varje jurist-, polis-, socionom- och läkarutbildning osv. Ja. även studeras i grund- och gymnasieklasser. Men, inte minst av varje kvinnojour, kriscentrum för kvinnor och "Projekt Karin" som finns så att dessa systrar till Beatrice Ask slutar sitt i knäet på rättssystemet med stora naivt tindrande ögon. Boken kanske blir en väckarklocka så de vaknar upp och förstår att polisanmäla en våldtäkt, en misshandel, en (kvinno-)fridskränkning inte är slutet, utan bara är en ny början på problem för de kvinnorna som anmäler. Boken borde spridas gratis till varje hushåll i Sverige, inklusive varje polisstation, domstol och kyrka! Hade jag haft råd skulle jag bekosta kalaset själv.
Bästa hälsningar
Anna